Höstislovish
Hundvalp
Ingen dans på rosor
Ackord i vers: D, Bm, G, A
Ackord i Ref: Bm, C#m, G#m, F#m, Bm, A
Mörkret har fallit
jag står ensam kvar
Tiden är kommen
att ta nya steg
Ingenting nej ingenting
är som det var
Stjärnorna glittrar
men glittrar dom hos oss
I en dimmig ovishet
vimlar jag omkring
Så ge mig ett tecken
Ge mig ett svar!
REF
Vi lös som solen du och jag
så säg mig nu. Vad händer i natt?
VERS 2
Vi går omkring
mil ifrån varandra
Hoppas på en tid som
en tid som aldrig kommer
Så vart är hoppet nu
vart är tron vi en gång haft
Varje dag blir det allt
svårare att gå upp
och jag vet att
jag faller snart
Så ge mig ett tecken
Ge mig ett svar!
REF
Vi lös som solen du och jag
så säg mig nu. Vad händer i natt?
Mot höstlov
Höstlovet närmar sig snabbare än jag vill att det ska göra. Visst ska det bli skönt att komma hem och träffa gamla vänner som jag inte sätt sen jag flyttade hit men på samma gång så kommer det blir jätte tråkigt och konstigt att vara utan de fantastiska människorna jag umgås med här uppe. Folk kommer troligen att supa ner mig över lovet men jag ska nog undvika att dricka allt för mycket. Jag tror att jag ska hålla det till en kväll och ändå ta det lugnt, hur nu det ska gå. Höstlovet innebär egentligen bara en ska för mig och det är att jag äntligen kan besöka Sofia och lägga lite rosor hos henne. Jag önskar många gånger att jag kunnat gå ner och sätta mig och prata med henne under några mörka kvällar jag haft men det går inte när man är här uppe. Snart min syster besöker jag dig igen och då ska jag berätta om allt som hänt mig hittills.
Dagen har börjat riktigt bra för att vara lördag. Jag är inte bakis, jag har varit uppe och sprungit 2,5 km och sedan har jag hunnit duscha och raka mig. Idag har bara börjat, jag funderar på att inte dricka något alls idag, hur nu det ska gå, och man vet aldrig vad som väntar.
Citat som beskriver mitt liv
Född i skam!, .dö i skam!
Två meter ner! Demonerna är tysta men skallen spräckt
Friheten är subjektiv och freden kräver liv
Dövar ångesten med pillren
Hon balanserar på räcket, dom får tro vad dom vill i natt
Zombies i kör skriker bli som vi!
Du är värd mycket mer, så jävla mycket mer!
På jakt, på jakt efter kärleken… efter Kåtheten!
Här är alla judas, här delas inga bröd
Jag behöver den där pulsen känna hur den slår, som salt i mina sår
Alla springer efter lyckan nu
Faller man hårt reser man sig inte igen
Husen svajar och du svajar med dom
Jag gav dig mitt liv och du gav dig av
Jag har en kniv mot strupen och känner mig rätt sänkt
Du somnade in för sista gången i natt
Vi har taggtråd runt hjärtat och vi tappar blod
Jag fixade dom här pillren för att komma i form
Rackbladsblickar du känner hur dom tittar
Älskling i natt är vårt papper blankt
Dom rör sig vackert, dom kräver offer så sakta, sakta, Det är du och det är jag!
Till varje pris
En höstkväll för ett år sedan följde jag en gata genom Göteborg. Det var en vacker kväll, solen höll just på att gå ner och dess röda ljus fick höstens alla färger att explodera runt mig. När jag gick där, förtrollad av naturen, hörde jag avlägsna röster som sjöng. Än kunde jag inte utskilja några ord men de blev starkare, de kom emot mig och snart kunde jag urskilja ord. Hata, hata, hata Göteborg. På andra sidan gatan gick ett gäng killar i djurgårdströjor, på väg mot Skandinavium. Det var inte bara jag som hade hört sången utan den hade även nått öronen hos ett par killar framför mig, göteborgare och Frölundasupportrar. Jag såg hatet sången skapade i deras blickar och jag han knappt tänka att detta inte kunde sluta bra förrän en halvfull ölburk kom flygande över gatan och landade någon meter ifrån mig. Jag har alltid varit den som gärna provocerar motståndarsupportrar om jag får chansen och viljan att skrika något över gatan, mot killen som kastade ölburken brann i mig. Som tur var så hade jag en vän med mig som inte alls ville bli indragen i någonting och hon drog snabbt med mig därifrån.
Jag har alltid varit emot huliganism och våld inom sporten. Jag tycker inte att det har något att göra varken på eller utanför någon arena. Ändå när jag var där, i lugnet före stormen, så förstod jag dem, jag förstod precis varför de gör det. I den stunden kände jag själv viljan att stå upp för mitt lag, att försvara min stad och mina färger. Jag skulle aldrig, som dessa huliganfirmor, medvetet söka upp motståndarsupportrar bara för att slåss mot dem då jag tycker det är helt fel. Men ibland, ibland väcks viljan även i mig, viljan att försvara mitt lag till varje pris.
älglasagne och filmlista
Det känns som en tyngd släppte från mina axlar när jag läste Elmas feedback på mitt reportage. Jag var helt inställd på att bli slakad totalt men istället var det mesta positivt och bara lite små grejer som jag behöver ändra på. Känns som om veckan kan bli rätt lugn nu ändå, gör jag bara det jag ska så kan det bli awesome.
Helgen har innehållit allt från fest till filmmys vilket är skönt när det blir lite blandat. I fredags så var det obligatorisk fest för alla på skolan, vi skulle supa som om det inte fanns någon morgon dag. Det var precis det jag gjorde, vilket kändes i lördags. Jag vaknade första gången vid två tror jag av att mitt huvud exploderade. Jag drar mig långsamt ur sängen och vinglar, verkligen vinglar som om jag fortfarande var full, fram till badrumsskåpet. Jag tar två alvedon och vinglar sedan tillbaka till sängen gör att direkt somna. När jag vaknar igen är klockan halv fem. Varje liten rörelse jag gör i sängen för mitt huvud att explodera gång på gång. Jag har aldrig någonsin vaknat med en sådan huvudvärk på baksmällan. Visst det var den där höstfesten i Lysekil hos Daniel där jag vaknade och spenderade dem närmaste fyra timmarna spyende och sovande bredvid toan. Den gången var det dock två stora flaskor tequila inblandade och två punkare (Jag och Martin) som satt och shotade just tequilla halv fem på morgonen när alla skulle lägga sig. När jag väl hade tagit mig upp ur sängen och lyckats ta mig fram och tillbaka till pizzerian började jag i alla fall må lite bättre, vilket inte hjälpte då jag fortfarande var som en zombie tills jag gick och la mig igen.
Idag har jag käkat älgfärslasagne med la famiglia västan samtidigt som vi såg på Tjenare kungen! God mat, bästa sällskapet och en härlig film. Det har helt enkelt varit en riktigt mysig kväll. Det är så mycket bra musik i Tjenare kungen så det finns inte. Ebba Grön, Tant Strul, KSMB, Docent Död listan kan göras lång. Jag har medan jag skrivit detta även gjort en lista på filmer jag vill se som jag inte sätt ännu. En så länge är jag uppe i 20 filmer tror jag.
Gamla minnen kan väckas så fort.
Säg det till alla jag är på väg
Det här med bokmässan reportaget driver mig lite smått galen, eller i alla fall mer galen en vad jag redan är. Det känns inte som om jag skriver ett reportage än men det kan bero på att min bild av reportage är att kanske åka ut mitt i skogen och spåra vargar i en vecka för att sedan återberätta detta med bild och text. För övrigt är just det där ett reportage jag någon gång i mitt liv vill genomföra. Jag hoppas att jag imorgon får kontakt med någon ungdomsklubb i Karlstad och att jag kan få vara med på deras träning och göra någon intervju där ifrån.
Det är höstlov snart och Ted snackar om att han vill åka iväg till Prag, Warszawa eller typ Krakow och ju mer han pratar om det ju sugnare blir jag på att åka med. Det är billiga flygresor och billigt att bo där. Fatta vilka underbara reportage och bilder man skulle kunna få ifrån en sådan lite resa på fyra dagar. Östeuropa har alltid varit en dröm för mig att få uppleva så jag kanske hamnar där någonstans snart, jag får se, men lockande är det.
Jag har aldrig flugit förut, vilket är lite duktigt att vara 23 och inte någonsin ha varit i ett flygplan. Det känns dock smartare att flyga en kort resa första gången man gör det än, som mina bröder, flyga i 11 timmar ner till Thailand. För att återgå lite till det här reportaget så kommer jag troligen framåt torsdag vara väldigt trött, irriterad och lättretlig så vill man jävlas med mig, passa på då. Fast när jag tänker efter kanske det inte alls är en så bra idé.
photo time.
Har inget bättre för mig idag så satte mig ner och började gå igenom alla mina bilder på min externa hårddisk. Det jag snabbt insåg var hur dåligt kategoriserade bilderna är, visst de ligger i mappar med datumet de är tagna men mer än så är det inte och när man har över 300 GB av bilder så blir det inte lätt att hitta. Jag började därför ge alla bilder nyckelord så jag lättare kan hitta bilder jag söker senare. Detta är ett väldigt smart men tidsödande men det blir nog bra i slutendan ändå. När man sitter och redigerar bilder blir i alla fall jag sugen på att gå ut och ta ännu mera fina bilder, speciellt då jag rakt utanför mitt fönster ser ett jätte vackert höstträd som jag bara måste fota, innan solen försvinner från det. Snart blir det alltså att ta med kameran ut och ta lite höstbilder som säkert kommer upp här senare, om det nu blir några bra förstås.
Varning för knäppa tankar
För att återgå till frågan om vi bara är schackpjäser i ett stort simsspel för gudarna så undgår det mig inte att börja tänka på om vi då verkligen finns eller om vi bara skulle sluta existera om gudarna skulle stänga av sin dator och gå ut istället? Jag borde nog ha slutat tänka innan jag började skriva denna text för det känns som om jag sjunker djupare och djupare i tankar och frågor som jag inte kan få svar på. Jag tänker alltså finns jag har vi väl alla hört någon gång och det är en intressant tanke. Problemet med den idén är att om jag då skulle sluta tänka, skulle jag då också sluta existera? Kan man sluta tänka är en fråga det med och den är svår att svara på men jag vet inte om jag vill testa att sluta tänka. För tänk om jag skulle sluta tänka och sedan poff så finns jag inte längre och min sista tanke innan jag slutade att existera skulle inte vara någon tanke alls och hur trist är inte det? Om man nu ska sluta existera så vill man ju göra det med en storslagen tanke till exempel så kanske det sista man tänkte på innan man slutade att existera var att ”Vänta lite nu jag är ju inte alls en människa som jag trott hela mitt liv utan kan är en krukväxt.” Detta skulle kanske inte heller vara ett så kul slut då du aldrig för chansen att faktiskt leva som krukväxten du faktiskt är utan du slutar existera med insikten att hela ditt liv varit en lögn.
I en dimmig värld av piller
Efter Göteborg har jag en jävla förkylning i kroppen och igår behövde jag trycka i mig tre Alvedon på morgonen för att ens orka gå ner och käka frukost. Det var dock riktigt skönt att sedan sitta i klassrummet i någon slags gosig, dimmig, värld där det mesta jag hörde bara var ett mummel av röster. Det var inte lika kul när alvedonen gick ur kroppen på förkylningen försökte döda mig igen.
