Skriva en artikel var det jag skulle göra men här sitter jag, med en kopp te och gör ingenting. Klockan är tolv och jag har inte fått ett ord skrivet, inte ett ord som ska skrivas i alla fall. Jag har gått runt i två dagar och bara önskat att veckan ska ta slut, att det ska bli helg så jag slipper lämna sängen. Det känns som man satt sig på en bergodalbana och åkt upp, upp, halloweenfesten var höjdpunkten men efter det har banan bara störtat neråt i mörkret. Det är mörkt ute, saker går inte som de ska, nycklar flyger in i en vägg och tårar rinner. Förut i duschen, nu när jag skriver det här, tårar, tårar gör det svårt att läsa vad jag själv skriver. Jag måste se igenom dem, få saker gjorda, försöka hoppa av bergochdalbanan här ner och klättra upp en liten bit i taget. Det sägs att det är bra att gråta ibland men boys don’t cry fast jag gör det ändå i tystnaden och ensamheten gråter jag över tiden som varit och tiden som kommer. Det jag vet är att det är höst, vinter, kallt och mörkt och då brukar även min egen värld bli mörkare. Jag stirrar på rakhyveln där i duschen, så enkelt det skulle vara att bara sträcka ut handen, ta den och sedan med några enkla drag lätta på allting. Det blir en kamp i mig själv, jag sträcker mig från och tar upp den, granskar bladet och tänker åter igen hur skönt det skulle vara. Jag lägger dock tillbaka den och för denna gång så har jag lyckats hindra mig själv att göra något, men bara för denna gång, i några timmar tills tankarna åter kommer krypandes, sakta, sakta. Jag vet att tiderna blir ljusare man kommer upp igen, det gör jag alltid, eller det har jag alltid gjort för jag balanserar på gränsen mellan svart och vitt. Jag vet att någonstans där ute i mörkret finns mitt ljus som ska leda mig rätt, det gör det alltid. You’re my heroine, how do you do it?

Vissa dagar blir allt bara för mycket. När jag under natten till i dag kanske sov max 3 timmar så klarar inte min hjärna av det. Det känns som jag varit jävligt gnällig och på dåligt humör i dag och det har jag också. En tung vecka framför oss men ska försöka göra det bästa av det och försöka att vara positiv. Kommer ut från mitt rum för att göra te, mår nog inte allt för bra i huvudet just nu, och ser Viktoria ligga på Gamlas köksgolv och spela på tre vattenfylld flaskor. Detta plus gitarr mys och sång gjorde att jag genast mådde bättre.

På fredagar har man fredagsmys, det vet väll alla? Det spelar ingen roll om man är flera eller själv för på fredagar ska man mysa. Hemma i Molkom är fredagsmys lika med livemusik från såväl piano som gitarr och nu när man är hemma hemma så saknar det. Därför har jag mitt eget lilla fredagsmys med min gitarr och ett glas whiskey. Visst det slår inte vad man är van vid men det är bättre än inget mys, eller hur? Höstlovet börjar sakta lida mot sitt slut, precis som mörkret utanför mitt fönster som blir allt svartare för varje tangentslag. Att det blir mörkare på kvällarna har jag inget emot egentligen utan det är mest mysigt. Man kan vara inne, tända ljus och kanske läsa en bra bok, eller som ikväll, spela gitarr. Inte har jag supit till än heller, även om jag drack lite i onsdags men det var inte supa utan mest socialt drickande. Blev bjuden på en halloween fest i dag men har inte orkat åka in på den, hemma kväll får det bli istället men det är också trevligt. I morgon är det alla helgons afton och jag ska in till Uddevalla på kvällen och tända ljus hos Sofia. Det brukar alltid vara lika vackert att besöka en kyrkogård på alla helgons afton. Alla tända ljus på alla gravar verkligen lyser upp höstmörkret. Jag hoppas att det även ska bli så imorgon, att ljusen ska lysa upp för alla som stod Sofia nära och jag hoppas att de även kan lysa upp min värld lite imorgon, även om det kommer bli en svår kväll.