It's Friday night and the moon shines. I sit alone in my room and write with the hope that someone will read. I write with the hope that someone will read and understand me and why I write. I don't know why I write or what I write but maybe someone will understand and give me a call. Sure, I can write beautiful words about the moments during a starlit sky but I can't show it. Do you understand? Or is this just nonsense that no one will read, or not bother to read maybe? I know that my words are without a meaning even if they actually have just a meaning. The point is that just you must understand, comprehend and write back and maybe smile? I don't know.

Jag vill sitta vaken en stjärnklar natt med dig

Jag vill sitta vaken och röka med dig under stjärnorna

Vad kan vara vackrare än att bara vara vi

För en natt ska bara vi existera under stjärnorna.

 

Vi ska sitta där tills solen går upp

Och för med sig en ny dag, där vi har fötts igen.

En ny dag där vi är del av något större

Medan solen tar stjärnornas plats

Skall dom viska om kärlek som föddes inatt.

 

Du och Jag
i en mörk värld
men i mörkret
ser vi stjärnorna
sim leder oss
fram till varandra

 

Du och Jag
vi är hopplösa själar
på en vandring
genom livet
som leder oss
fram till varandra

 

Du och Jag
en gnista som tänds
ett hopp, en tro
om ett ljusare liv
som leder oss
fram till varandra

 

Du och Jag
från mörker till ljus
en slump eller ödet?
vi bygger en bro
som leder oss
fram till varandra