Jag såg en tid för många år sedan där allt var så enkelt, så simpelt och lätt. Man var ett barn, oskyldig i en värld som just då var perfekt. Tiden gick dock, som den har en tendens att göra, och man växte upp och såg sakta mer och mer problem med världen. Allt som är fel i samhället slängdes mot oss och raserade vår bild av den perfekta världen. När man tänker efter så tror jag inte att allt var perfekt när man var liten utan det fanns alltid något lite som var fel men då var det ofta att en kompis fick mer i veckopeng en vad du fick. Perfekt, vad är perfekt egentligen? Finns perfekt? Inte en chans att perfekt finns, inte i denna världen, inte heller i någon annan värld om nu de skulle existera vill säga. Perfekt är ett påhittat ord av något stort företag som vill styra oss, eller är perfekt ett ord skapat av något större, det som styr våra liv. Är vi människor bara schackpjäser i ett spel för gudarna? Styrs våra liva av ting, gudar, kalla dem vad du vill, som i sims? Jag bara slänger ur mig så mycket frågor utan att svara på dem men det är för att jag inte har några svar för i en värld som vår så finns det inga svar, bara frågor. Det är nästan som frågan om meningen med livet. Man har ett svar som är 42 men man har inte frågan och när någon väl kommer på frågan så kommer frågan i säg att utplånas och ersättas med något ännu mera obegripligt.

För att återgå till frågan om vi bara är schackpjäser i ett stort simsspel för gudarna så undgår det mig inte att börja tänka på om vi då verkligen finns eller om vi bara skulle sluta existera om gudarna skulle stänga av sin dator och gå ut istället? Jag borde nog ha slutat tänka innan jag började skriva denna text för det känns som om jag sjunker djupare och djupare i tankar och frågor som jag inte kan få svar på. Jag tänker alltså finns jag har vi väl alla hört någon gång och det är en intressant tanke. Problemet med den idén är att om jag då skulle sluta tänka, skulle jag då också sluta existera? Kan man sluta tänka är en fråga det med och den är svår att svara på men jag vet inte om jag vill testa att sluta tänka. För tänk om jag skulle sluta tänka och sedan poff så finns jag inte längre och min sista tanke innan jag slutade att existera skulle inte vara någon tanke alls och hur trist är inte det? Om man nu ska sluta existera så vill man ju göra det med en storslagen tanke till exempel så kanske det sista man tänkte på innan man slutade att existera var att ”Vänta lite nu jag är ju inte alls en människa som jag trott hela mitt liv utan kan är en krukväxt.” Detta skulle kanske inte heller vara ett så kul slut då du aldrig för chansen att faktiskt leva som krukväxten du faktiskt är utan du slutar existera med insikten att hela ditt liv varit en lögn.