Jag tror att jag tappade bort mig själv för många år sedan. Den jag än gång var, den som är jag försvann i mörker och depression och nu mera är jag bara ett skal. Jag är mina murar, mina murar som inte många lyckas rasera. Ibland så kommer det en person som kan ta sig igen mina murar och in till kärnan av mig, där den jag är finns inlåst. Sofia var en sådan person och jag trodde hon var den enda som kunde göra det, fram till igår. Jag vet inte hur det gick till eller hur hon lyckades, för det ska inte gå men helt plötsligt så sitter jag i hennes famn och gråter och berättar om Sofia och allt som hände där. Att jag gråter inför någon annan händer nästan aldrig, jag tror det bara är tre, eller kanske fyra personer under hela min ungdom och vuxna liv som har fått se mig gråta. Efter att ha halsat det sista av min rom så sitter jag nu i ensamheten och skriver av mig lite av alla tankar som snurrar i mitt huvud, tankar om vad som kommer hända nu, vad som hände och hur det hände. Ensamheten är underbar ibland men jag ska egentligen inte vara ensam för då kommer alla tankar som jag inte kan stoppa, i tystheten och ensamheten finns det inget som uppehåller alla tankar. När jag skriver blir allt så förvirrande, speciellt sådana här texter där det egentligen bara är meningen att jag själv ska förstå, vet inte om jag ska låta andra läsa det eller om andra ens orkar läsa detta. Som jag en gång skrev och som jag fortfarande tycker att allt handlar om. It's Friday night and the moon shines. I sit alone in my room and write with the hope that someone will read. I write with the hope that someone will read and understand me and why I write. I don't know why I write or what I write but maybe someone will understand and give me a call. Sure, I can write beautiful words about the moments during a starlit sky but I can't show it. Do you understand? Or is this just nonsense that no one will read, or not bother to read maybe? I know that my words are without a meaning even if they actually have just a meaning. The point is that just you must understand, comprehend and write back and maybe smile? I don't know.