Falla tillbaka i samma hjulspår

Det känns som all musik jag lyssnar på just nu är överflödig, att det inte är något som är bra. Jag kanske behöver ny musik att lyssna på för det känns som om jag lyssnat på samma sak i alldeles för många år. Visst jag skapa en ny spellista för inte så länge sedan men den har jag lyssnat sönder till den grad att låtarna känns flera år gamla.

Det är lätt att falla tillbaka i samma hjulspår, samma rutiner, samma grejer. Jag har inte druckit på nästan tre veckor, inte efter att jag drack varje dag i två veckor i sträck och avslutade allt med en total kollaps. Nu sitter jag här igen och dricker för andra dagen i rad utan någon egentlig anledning. Jag kan skylla på att igår va St Patrick's och idag är det fredag men vad är det egentligen? Bara dåliga ursäkter att dricka öl. Jag har lovat personer att hålla mig från starksprit ett bra tag framöver och det tänker jag hålla även om driften att dricka typ whisky är stor.
/Jerry Andersson

Forget your heart

Bildspel

Vi är igång med pappers MT nu, vilket är både väldigt kul men även riktigt stressande. I söndags var jag iväg på första adventsgudstjänst och gjorde ett bildreportage ifrån den. Tekniken krånglade, som vanligt så fick tyvärr inte med alla bilder jag ville ha med. Dock är jag glad ändå efter som jag fick göra något jag älskar, att göra ett litet bildreportage där bilderna faktiskt är i fokus. Jag hade gärna gjort mer av den varan fast i större utsträckning, typ dragit ut i vintern och spårat varg i en vecka, dock saknar jag lite utrustning i kameraväg just för något sådant reportage men det hade varit riktigt kul. Jag ser mig själv som naturfotograf i grunden, fast man ska nog inte kalla sig fotograf utan snarare amatörfotograf eller blivande fotograf. Det jag menar är att jag älskar att fota djur och natur, så får ju erkänna att jag blev lite avundsjuk när två av mina nyfunna vänner här uppe åkte iväg och gjorde ett bildreportage om hästar.  

För att återgå till skrivandet så har jag denna vecka typ tre fyra texter att skriva om droger, återvinningscentraler och gift på förskolor. Jag ska även hinna med att skriva en krönika, vilket jag inte alls vet om jag kommer hinna även om krönika är jätte kul att skriva. Det känns som att jag blivit lite skadade med att hålla koll på hur många tecken jag skriver och sitter hela tiden nu, lite omedvetet och kollar så jag inte överskrider 1500 tecken, hej arbetsskadad. 

/Jerry Andersson

Jag vill vara luft, jag vill glömmas bort. Jag vill vara allt, jag vill kommas ihåg.

Skriva en artikel var det jag skulle göra men här sitter jag, med en kopp te och gör ingenting. Klockan är tolv och jag har inte fått ett ord skrivet, inte ett ord som ska skrivas i alla fall. Jag har gått runt i två dagar och bara önskat att veckan ska ta slut, att det ska bli helg så jag slipper lämna sängen. Det känns som man satt sig på en bergodalbana och åkt upp, upp, halloweenfesten var höjdpunkten men efter det har banan bara störtat neråt i mörkret. Det är mörkt ute, saker går inte som de ska, nycklar flyger in i en vägg och tårar rinner. Förut i duschen, nu när jag skriver det här, tårar, tårar gör det svårt att läsa vad jag själv skriver. Jag måste se igenom dem, få saker gjorda, försöka hoppa av bergochdalbanan här ner och klättra upp en liten bit i taget. Det sägs att det är bra att gråta ibland men boys don’t cry fast jag gör det ändå i tystnaden och ensamheten gråter jag över tiden som varit och tiden som kommer. Det jag vet är att det är höst, vinter, kallt och mörkt och då brukar även min egen värld bli mörkare. Jag stirrar på rakhyveln där i duschen, så enkelt det skulle vara att bara sträcka ut handen, ta den och sedan med några enkla drag lätta på allting. Det blir en kamp i mig själv, jag sträcker mig från och tar upp den, granskar bladet och tänker åter igen hur skönt det skulle vara. Jag lägger dock tillbaka den och för denna gång så har jag lyckats hindra mig själv att göra något, men bara för denna gång, i några timmar tills tankarna åter kommer krypandes, sakta, sakta. Jag vet att tiderna blir ljusare man kommer upp igen, det gör jag alltid, eller det har jag alltid gjort för jag balanserar på gränsen mellan svart och vitt. Jag vet att någonstans där ute i mörkret finns mitt ljus som ska leda mig rätt, det gör det alltid. You’re my heroine, how do you do it?
/Jerry Andersson

Hur humöret kan ändras

Vissa dagar blir allt bara för mycket. När jag under natten till i dag kanske sov max 3 timmar så klarar inte min hjärna av det. Det känns som jag varit jävligt gnällig och på dåligt humör i dag och det har jag också. En tung vecka framför oss men ska försöka göra det bästa av det och försöka att vara positiv. Kommer ut från mitt rum för att göra te, mår nog inte allt för bra i huvudet just nu, och ser Viktoria ligga på Gamlas köksgolv och spela på tre vattenfylld flaskor. Detta plus gitarr mys och sång gjorde att jag genast mådde bättre.
/Jerry Andersson

Livet här uppe

Det har varit en riktigt vacker höst.
 
Vackra solnedgångar i slutet av skoldagarna.
 
Vi har slitig med vårt magasin
 
Promenad genom regn var riktigt mysigt.
 
Jag har gråtigt ensam vid sjön.
 
Haft kurs i hjärt och lungräddning och lekt med dockorna.
 
Viktiga bilder till magasinet tas.
 
Jag har druckit en hel del (Alldeles för mycket) öl.
 
Vi var på hockey i Leksand.
 
Efter en lång dag i Norge så lekte vi av oss lite vid riksgränsen.
 
Födelsedagskalas på Gamla.
 
Denna tavla hänger sällan rakt. Måste vara för allt vi de dricker i den.
 
Firat att magasinet blev klart med öl och häng på Lugnet.
 
 
 
 
/Jerry Andersson

Fredagsmys

På fredagar har man fredagsmys, det vet väll alla? Det spelar ingen roll om man är flera eller själv för på fredagar ska man mysa. Hemma i Molkom är fredagsmys lika med livemusik från såväl piano som gitarr och nu när man är hemma hemma så saknar det. Därför har jag mitt eget lilla fredagsmys med min gitarr och ett glas whiskey. Visst det slår inte vad man är van vid men det är bättre än inget mys, eller hur? Höstlovet börjar sakta lida mot sitt slut, precis som mörkret utanför mitt fönster som blir allt svartare för varje tangentslag. Att det blir mörkare på kvällarna har jag inget emot egentligen utan det är mest mysigt. Man kan vara inne, tända ljus och kanske läsa en bra bok, eller som ikväll, spela gitarr. Inte har jag supit till än heller, även om jag drack lite i onsdags men det var inte supa utan mest socialt drickande. Blev bjuden på en halloween fest i dag men har inte orkat åka in på den, hemma kväll får det bli istället men det är också trevligt. I morgon är det alla helgons afton och jag ska in till Uddevalla på kvällen och tända ljus hos Sofia. Det brukar alltid vara lika vackert att besöka en kyrkogård på alla helgons afton. Alla tända ljus på alla gravar verkligen lyser upp höstmörkret. Jag hoppas att det även ska bli så imorgon, att ljusen ska lysa upp för alla som stod Sofia nära och jag hoppas att de även kan lysa upp min värld lite imorgon, även om det kommer bli en svår kväll.
/Jerry Andersson

Höstislovish

Lov, det behövs verkligen ibland. Komma hem och bara vara borta från allt. Jag har fan inte gjort någonting sen jag kom hem, eller typ varit på torp och shoppat lite, högtalare och skor. Imorgon är jag bjuden på en halloween fest men funderar på att bara dra dit en stund, ta några öl och sedan åka. Så brukar det låta från mig och sedan super jag sönder hela min kropp och hjärna och ingen hindrar mig, snarare tvärt om. Hejar på mig och för mig att dricka tills jag spyr. Just därför tror jag att jag ska dra tidigt men får la se hur det går med det. Det jag vet är att jag ska in till spelbutiken imorgon och lira lite ordentlig magic igen, det var alldeles för länge sedan nu. Jag kanske ska lära några i Molkom att spela magic, faktiskt väldigt kul och då kan jag få spela det oftare än de få gånger jag är hemma.
/Jerry Andersson

Hundvalp

När man sitter långt ner i sina egna tankar och i sitt mörker så kan man helt plötsligt bara skjutas upp till ljuset igen. Blev på mycket bättre humör när jag kom och tänka på att jag har en hundvalp hemma som det ska bli jätte kul att träffa igen nu på lovet. Lite bilder på i sommras på Ronja kommer här nedanför.
 
 
 
 
 
/Jerry Andersson

Ingen dans på rosor

Jag har inte publicerat så mycker låttexter jag skrivit här på bloggen, inte lika många som jag brukade göra på den gamla i alla fall. Sä ikväll tänkte jag dela med mig av en låt jag skrev den 3 januari 2009.
 

Ackord i vers: D, Bm, G, A
Ackord i Ref: Bm, C#m, G#m, F#m, Bm, A

 

Mörkret har fallit
jag står ensam kvar
Tiden är kommen
att ta nya steg
Ingenting nej ingenting
är som det var

 

Stjärnorna glittrar
men glittrar dom hos oss
I en dimmig ovishet
vimlar jag omkring
Så ge mig ett tecken
Ge mig ett svar!

 

REF
Vi lös som solen du och jag
så säg mig nu. Vad händer i natt?

 

VERS 2
Vi går omkring
mil ifrån varandra
Hoppas på en tid som
en tid som aldrig kommer
Så vart är hoppet nu
vart är tron vi en gång haft

 

Varje dag blir det allt
svårare att gå upp
och jag vet att
jag faller snart
Så ge mig ett tecken
Ge mig ett svar!

 

REF
Vi lös som solen du och jag
så säg mig nu. Vad händer i natt?

/Jerry Andersson

Mot höstlov

Höstlovet närmar sig snabbare än jag vill att det ska göra. Visst ska det bli skönt att komma hem och träffa gamla vänner som jag inte sätt sen jag flyttade hit men på samma gång så kommer det blir jätte tråkigt och konstigt att vara utan de fantastiska människorna jag umgås med här uppe. Folk kommer troligen att supa ner mig över lovet men jag ska nog undvika att dricka allt för mycket. Jag tror att jag ska hålla det till en kväll och ändå ta det lugnt, hur nu det ska gå. Höstlovet innebär egentligen bara en ska för mig och det är att jag äntligen kan besöka Sofia och lägga lite rosor hos henne. Jag önskar många gånger att jag kunnat gå ner och sätta mig och prata med henne under några mörka kvällar jag haft men det går inte när man är här uppe. Snart min syster besöker jag dig igen och då ska jag berätta om allt som hänt mig hittills.

 

Dagen har börjat riktigt bra för att vara lördag. Jag är inte bakis, jag har varit uppe och sprungit 2,5 km och sedan har jag hunnit duscha och raka mig. Idag har bara börjat, jag funderar på att inte dricka något alls idag, hur nu det ska gå, och man vet aldrig vad som väntar. 

/Jerry Andersson

Citat som beskriver mitt liv

Född i skam!, .dö i skam!

Två meter ner! Demonerna är tysta men skallen spräckt

Friheten är subjektiv och freden kräver liv

Dövar ångesten med pillren

Hon balanserar på räcket, dom får tro vad dom vill i natt

Zombies i kör skriker bli som vi!

Du är värd mycket mer, så jävla mycket mer!

På jakt, på jakt efter kärleken… efter Kåtheten!

Här är alla judas, här delas inga bröd

Jag behöver den där pulsen känna hur den slår, som salt i mina sår

Alla springer efter lyckan nu

Faller man hårt reser man sig inte igen

Husen svajar och du svajar med dom

Jag gav dig mitt liv och du gav dig av

Jag har en kniv mot strupen och känner mig rätt sänkt

Du somnade in för sista gången i natt

Vi har taggtråd runt hjärtat och vi tappar blod

Jag fixade dom här pillren för att komma i form

Rackbladsblickar du känner hur dom tittar

Älskling i natt är vårt papper blankt

Dom rör sig vackert, dom kräver offer så sakta, sakta, Det är du och det är jag!

/Jerry Andersson

Till varje pris

En höstkväll för ett år sedan följde jag en gata genom Göteborg. Det var en vacker kväll, solen höll just på att gå ner och dess röda ljus fick höstens alla färger att explodera runt mig. När jag gick där, förtrollad av naturen, hörde jag avlägsna röster som sjöng. Än kunde jag inte utskilja några ord men de blev starkare, de kom emot mig och snart kunde jag urskilja ord. Hata, hata, hata Göteborg.  På andra sidan gatan gick ett gäng killar i djurgårdströjor, på väg mot Skandinavium. Det var inte bara jag som hade hört sången utan den hade även nått öronen hos ett par killar framför mig, göteborgare och Frölundasupportrar. Jag såg hatet sången skapade i deras blickar och jag han knappt tänka att detta inte kunde sluta bra förrän en halvfull ölburk kom flygande över gatan och landade någon meter ifrån mig. Jag har alltid varit den som gärna provocerar motståndarsupportrar om jag får chansen och viljan att skrika något över gatan, mot killen som kastade ölburken brann i mig. Som tur var så hade jag en vän med mig som inte alls ville bli indragen i någonting och hon drog snabbt med mig därifrån.

 

Jag har alltid varit emot huliganism och våld inom sporten. Jag tycker inte att det har något att göra varken på eller utanför någon arena. Ändå när jag var där, i lugnet före stormen, så förstod jag dem, jag förstod precis varför de gör det. I den stunden kände jag själv viljan att stå upp för mitt lag, att försvara min stad och mina färger. Jag skulle aldrig, som dessa huliganfirmor, medvetet söka upp motståndarsupportrar bara för att slåss mot dem då jag tycker det är helt fel. Men ibland, ibland väcks viljan även i mig, viljan att försvara mitt lag till varje pris.

 

 

/Jerry Andersson

älglasagne och filmlista

 
 
 

Det känns som en tyngd släppte från mina axlar när jag läste Elmas feedback på mitt reportage. Jag var helt inställd på att bli slakad totalt men istället var det mesta positivt och bara lite små grejer som jag behöver ändra på. Känns som om veckan kan bli rätt lugn nu ändå, gör jag bara det jag ska så kan det bli awesome.

 

Helgen har innehållit allt från fest till filmmys vilket är skönt när det blir lite blandat. I fredags så var det obligatorisk fest för alla på skolan, vi skulle supa som om det inte fanns någon morgon dag. Det var precis det jag gjorde, vilket kändes i lördags. Jag vaknade första gången vid två tror jag av att mitt huvud exploderade. Jag drar mig långsamt ur sängen och vinglar, verkligen vinglar som om jag fortfarande var full, fram till badrumsskåpet. Jag tar två alvedon och vinglar sedan tillbaka till sängen gör att direkt somna. När jag vaknar igen är klockan halv fem. Varje liten rörelse jag gör i sängen för mitt huvud att explodera gång på gång. Jag har aldrig någonsin vaknat med en sådan huvudvärk på baksmällan. Visst det var den där höstfesten i Lysekil hos Daniel där jag vaknade och spenderade dem närmaste fyra timmarna spyende och sovande bredvid toan. Den gången var det dock två stora flaskor tequila inblandade och två punkare (Jag och Martin) som satt och shotade just tequilla halv fem på morgonen när alla skulle lägga sig. När jag väl hade tagit mig upp ur sängen och lyckats ta mig fram och tillbaka till pizzerian började jag i alla fall må lite bättre, vilket inte hjälpte då jag fortfarande var som en zombie tills jag gick och la mig igen.

 

Idag har jag käkat älgfärslasagne med la famiglia västan samtidigt som vi såg på Tjenare kungen! God mat, bästa sällskapet och en härlig film. Det har helt enkelt varit en riktigt mysig kväll. Det är så mycket bra musik i Tjenare kungen så det finns inte. Ebba Grön, Tant Strul, KSMB, Docent Död listan kan göras lång. Jag har medan jag skrivit detta även gjort en lista på filmer jag vill se som jag inte sätt ännu. En så länge är jag uppe i 20 filmer tror jag.

/Jerry Andersson

Gamla minnen kan väckas så fort.

Tänkte att jag skulle gå till klassrummet och jobba lite till innan kvällen är över. Trodde att jag skulle få mer gjort här än vad jag skulle få i rummet vid min dator. Detta är nog sant, även om jag just nu sitter och läser igenom min gamla blogg, http://jerryanderssonmusic.blogspot.se. När jag sitter här och läser inlägg jag skrivit så blir jag nästan rädd och jag börjar tänka att det fan är ett under att jag fortfarande lever. Hela bloggen börjar nästan med ett inlägg om kall metall mot min arm, kall metall som skapar vackra röda sträck längs redan förstörda armar. Jag läser vad jag själv har skrivit och ryser över tanken på att någonsin må så jävla dåligt igen.
 
Det var ett sådant mörker jag levde i, jag vet inte hur länge det varade men det var i år och jag kunde inte ta mig upp. Varje gång jag klättrade upp för hålets branta väggar så orkade jag bara komma halvvägs sedan föll jag igen. Det jag är så förvånad över nu när jag tänker på detta i efterhand är att av alla mina vänner som läste det jag skrev så var det aldrig någon som sa någonting till mina föräldrar och vissa av er kände dem. Jag skrek på hjälp så många gånger i den där bloggen för det var det enda sättet jag vågade göra det på men ingen lyssnade, eller ni mina vänner som jag inte pratat med på ett år försökte hjälpa mig på ert eget sätt.
 
När jag nu kan gå tillbaka och läsa om allt jag skrev under denna period så är jag glad att jag skrev. Det är bra material att ha för att undvika att hamna i det där mörkret igen. När jag var i det där mörkret så trodde inte jag det var någon hemlighet att jag skar mig men tydligen så har jag dolt det mycket bättre än jag trodde jag gjorde. Detta bevisades i somras när min kära mor, tydligen för första gången, såg mina ärr på armarna. Det är inte så att jag direkt har dolt det hemma, inte medvetet i alla fall men kanske har man undermedvetet hållit sina armar på ett sätt så att ärren inte ska synas. Fan detta blev en mörkare text en det var menat från början, eller den kanske inte är så mörk i sig själv även om den tar upp mörka saker. Jag hoppas inte jag har fördunklat er tillvaro allt för mycket nu och jag ska se om jag kan slänga upp lite höstbilder senare ikväll.
/Jerry Andersson

Säg det till alla jag är på väg

Det här med bokmässan reportaget driver mig lite smått galen, eller i alla fall mer galen en vad jag redan är. Det känns inte som om jag skriver ett reportage än men det kan bero på att min bild av reportage är att kanske åka ut mitt i skogen och spåra vargar i en vecka för att sedan återberätta detta med bild och text. För övrigt är just det där ett reportage jag någon gång i mitt liv vill genomföra. Jag hoppas att jag imorgon får kontakt med någon ungdomsklubb i Karlstad och att jag kan få vara med på deras träning och göra någon intervju där ifrån. 


Det är höstlov snart och Ted snackar om att han vill åka iväg till Prag, Warszawa eller typ Krakow och ju mer han pratar om det ju sugnare blir jag på att åka med. Det är billiga flygresor och billigt att bo där. Fatta vilka underbara reportage och bilder man skulle kunna få ifrån en sådan lite resa på fyra dagar. Östeuropa har alltid varit en dröm för mig att få uppleva så jag kanske hamnar där någonstans snart, jag får se, men lockande är det.


Jag har aldrig flugit förut, vilket är lite duktigt att vara 23 och inte någonsin ha varit i ett flygplan. Det känns dock smartare att flyga en kort resa första gången man gör det än, som mina bröder, flyga i 11 timmar ner till Thailand. För att återgå lite till det här reportaget så kommer jag troligen framåt torsdag vara väldigt trött, irriterad och lättretlig så vill man jävlas med mig, passa på då. Fast när jag tänker efter kanske det inte alls är en så bra idé. 

/Jerry Andersson